"I can guarantee the closest shave you'll ever know"

Det händer mycket i lägenthet D29 just nu.

Plötsligt hörs *klipp klipp* och jag går ut i köket för att se vad som händer.

Där står Saga "Sweeney Todd" och klipper Senja-kämppis hår!
Med en kökssax!!

På samma gång hörs en knackning på dörren och Nicke klampar in vår kämppä.

På samma gång sitter Freia och äter en makupala.
Som kostat 24 cent!

På samma gång vänder vinden och tuppen gal, klockan står på 21:21 och tiden stod stilla för en sekund.

Andas.

Kunigatar K Kello

Jag vill ha denhär.



226 € anyone?

...jag har kommit hit för att rädda er

Det börjar kännas i kroppen att julen närmar sig.
Jag har hängt upp en ljusslinga i taket, chokladkalendern på väggen och chokladtomte på skrivbordet.

Och i fredags bjöd köket på lillajulsmiddag (även om det kanske inte var maximum gott) men det är tanken som räknas!

Speaking of tanke som räknas.
Under samma middag hade köket vänligen nog satt ut stearinljus på borden. Då finns det bara en sak som kan göras.

Doppa fingrarna i stearinet. Jag och Milli, masochister som vi är x) roade oss med denna enkla sysselsättning tills ett gällt skrik plötsligt hörs från Saga.

Stearinljuset är i fara och....slocknar.

Men innan någon av oss hinner utropa vår besvikelse dyker plötsligt en hand med en tändare upp från min högra axel och tänder ljuset.
En kille hade sett vår nöd och kommit till undsättning!

Sedan, utan ett ord, gick han bara iväg.
Tyst men stark. Kvinnornas man.





Jag kunde ändå inte låte bli att tänka efteråt...
Vem var denna mystiske riddare?








*edit*

Samma story ur de andras synvinkel. Milli och Gecko

Do you want a red balloon?

Jag får ta tillbaka det jag skrev i inlägget under, att vi i.o.m clownarbetet återgått till tystnad.
Idag skulle vi nämligen hitta vår personliga clowns inre röst.
Vi skulle enkelt sagt, prata.

Min clown idag blev en clown som pratade babyspråk, ägde en bondgård och tycker om att slakta (blodiga) grisar.

När jag började tänka efter är det attribut som möjligen stämmer in på migsjälv rätt bra.

Förök till att vara cute på utsidan, kommer från böndernas förlovade landskap Österbotten och gillar slafsigt, blodigt gore~ ^_^

Finns inte smurfar på riktigt?

Clownarbetet har börjat!
Röda näsan är fixad och vi har återgått till tystnaden.

Förutom att våra skratt klingar högre än tidigare.
Trots att en clowns uppgift inte i sig själv är att vara rolig ligger vi ändå och vrider oss av skratt.

Clownen är alla mänskliga drag 5x10. Vilket resulterar i helt ljuvliga karaktärer!

Alla som anser sig vara rädda för clowner borde ta en titt på våra clowner!
Var ligger det skrämmande?

Gömmer mig under bordet

Jag är bitter och inåtvänd.
Jag förlorar i spel.

Jag förlorade i Disney Trivial Pursuit.
Och i Skip-Bo.

Inte ens trösten "Nu får du tur i kärlek istället" hjälper.

JAG VILL VINNA I SPEL!!


Jag kräver revange match!!

Halvvägs tillbaka till Jeppis och hem igen

Monolog arbetna avklarade~
Fastän vi visste att vi kommer att göra det blev det inte helt verkligt förräns då vi satt i scentrappan och väntade.

...och jag var sist. Yay.

Men jag är nöjd över mina båda prestationer och kan nu med någolunda gott samvete lämna Kazamine Kaoru bakom mig.

För att fira ett avslutande kapitel begav jag mig till Åbo för en Jeppis' Färg-gäng reunion party.
Två av dem hade jag inte träffat sedan Augusti.

Det var som om inget hade förändrats.
Vi var tillbaka i Jakobstad i L's lägenhet, åt god lasagne och drack vin.
Precis som det brukar vara.

Men vi har alla vuxit. Det kan jag konstatera.
Vi håller på att bli vuxna.
Gamla och gaggiga.

Men så råkade jag slänga ett öga mot L's vinhylla och hon hade fortfarande kvar brevet jag gav till alla då vi blev studenter. Och då kunde jag ytterligare en gång konstatera.

Ingenting har förändrats.

大人に成ってはずなのに
何も変わってないね


Vi ses till jul allihopa!

Peter den Store säger "Da"

Jag började fundera om jag möjligen varit alkoholpåverkad så nedanstående inlägg skrevs.
Den tanke som jag hade i början när jag skrev blev bara till en massa flumm?

Denna vecka har bestått av till mestadels monologarbete. Vilket borde ha framskridigt något mer än vad det har at the moment. Men det är morgondagens problem.


Istället tänkte jag glädja en viss människa med att posta lite St: Petersburg bilder ^^

"Säg åt Sverke skelögd, det är så det ska vara..."
St. Petersburg resenärer påväg!

Heini på vårt hotellrum som var STORT OCH LYXIGT!

SOVJET!

Vackert kloster

I Ryssland är det kallt och dimmigt

Vykorts kyrkan; Kyrkan på Blodet

Metrostation!! Sug på den Helsingfors!

St Petersburg by Night~

Utsikt från hotellfönstret

Hotellet.
Mitt rum var allra längst till höger.

"POLIS SPRANG IMÅL!!"

"Vad är höjden av snabbhet?"

Usch, jag får sån ånghäst då jag inte bloggar på länge då det ur vissa springer ut flera inlägg om dagen. Min plan att skriva åtminstone ett inlägg per dag har gått rejält åt stöpet.
Men jag vill kunna försvara mig ändå.

Teaterlivet är krävande (och ändå klagar jag på jag inte har något att göra x))

Men eftersom mitt bloggande har sinat har jag börjat fundera lite.

Vem är det egentligen jag skriver för?

Är det för mina teatervänner som jag ändå träffar varje dag?
Eller är det så att mina Jakobstads vänner ska veta att jag nog har det bra?
Eller mamma?

Eller är det helt enkelt för min egen skull, så att mitt skrivande inte går helt i fördärvet?

Jag var så fast i gymnasietiden då jag flyttade till Karis att jag hade inhandlat en ny fin röd mapp, nytt papper och nya skrivdon.

Inga av dessa har kommit till använding.

Jag får spara den till ett bättre tillfälle.

Nu ska jag angsta lite över min monolog.
kthxbai.

(bilder från St Petersburg är på kommande)

Romeo och Julia

Efter ca 10 veckor i Karis har jag nu återvänt hem till hemstaden. Det blev ett kärt återbesök.
Det första jag gjorde efter att jag stigit av nattåget var att sätta mig bakom ratten och tog en vända runt stan.

As expected, inget hade förändrats. Precis som det ska vara. Tiden står stilla.

Och igår beslöt jag mig, med godkännande av moder, att åka mitt i natten för att tända gravljus.
Det är både otroligt vackert och skrämmande att traska omkring på en gravgård mitt i natten, ensam...

För att stilla min ensamhet for jag en till vända på stan.

GATURALLY FTW!!

Och vem träffar jag inte på gågatan om mina två goda vänner från gymnasiet!

För att fortsätta på nostalgitrippen kilade jag upp på vinden tidigare ikväll och grävde lite.
Det jag hittade var gamla cd-skivor från tidiga tonåren. "Masterpieces" som jag så fiksut kallat en av cd-skivorna.

Jag trodde jag skulle skämmas mer.
Surprisingly enough, så gillar jag fortfarande en stor del av min högstadie musik x)
Fast en del vill jag helst gömma undan och inte visa åt nån...

Nu vill jag hem till Karis!