"Vill du ha så får du komma efter"

För några veckor sedan fick jag en hemsk insikt, den att mitt favoritband disbanded.
Det var ett hårt slag.

I samma veva började jag oroa mig för mitt andra favoritband som inte har släppt en ny singel på över 10 månader. Det gick tom så långt att de önskade i tidningar att få komma ut med nytt material.

Det kom flera mornar då jag vaknade och fick dendär känslan av att "kanske idag har jag fått ett mail där det står att det kommer en ny singel!" Varje gång var besvikelsen lika stor.

Framtills förra veckan.
Jag vaknade den morgonen också med "ny singel" känslan men eftersom jag blivit besviken varje gång tog jag den inte så allvarligt.

You know where this is going right?

Ny singel. Efter 10 månader. Tårar.

Tack vare den nyheten kunde jag klara av veckan i Smedjan, bara tanken fick mig att såga lite rakare, mäta ännu noggrannare och framför allt höll tanken på kylan borta.

31 mars. Can't wait.

Santa Maria Tex Mex

Efter att ha spenderat veckan med lager efter lager med kläder på, halvt oduschad ute i Smedjan har vi nu ett färdigt golv!
Som jag har varit med och byggt.
Pappa kommer bli så stolt!

Kvällen avslutades bra med Heini och Minerva på plättkalas and love stories~

Men jo, innan vi på allvar flyttar in i "Smeddis" så tänker jag först åka på ett väl efterlängtat sportlov.
Hem till Jakobstad, mammas hemlagade mat, bil och Supermaxium internet.

Kalevala, premiär 12 mars i Stora Smedjan, Billnäs

ありがとう

Glad vändag! ^_^

"Karis är inget speciellt ställe men här vill jag stanna för alltid"

Hur underbart är det inte att bli väckt till mysig kärleksmusik av kämppis som håller på att baka ett nytt mästerverk till paj på Alla hjärtans dag?

Karis flödar över av kärlek denna dag. Rosor i trappuppgången, 1-årsbrunchar för lovey-dovey couples och plättar med sirapshjärtan. Och detta bara inom 2 meters radie.
Vad som finns utanför är säkert något helt underbart!

Egentligen började det redan igår.
Jag och Sara-kämppis satt och pratade om förälskelser, universum, dolda budskap, svunna, hårda och härliga tider. Och framtiden. Medan vi avnjöt en välförkänt kladdkaka och fick vår önskelåt spelad på radio x3m (fatta vilken extas det blev!)

Det hela slutade med ett glas på Serendipity.
Black and White.

Dangi dangi dangi~

Återigen har teaterlinjen visat sig vara helt galet underbar!

Vi begav oss till Stora Smedjan i Billnäs för en scenografi-inspektion.
Det var kallt men inget marras och pirras hördes.
Med vår kompetenta scenograf började bilden av Kalevala klarna.

Det mättes, fotograferades och wc-papper kastades till höger och vänster.

Detta nämnda wc-papper samlades åter in.
Och bränndes på internatets djupsnötäckta gård.
Där ser jag mina klasskamrater stå med snö upp till knäna.

Plötsligt snappar det för alla och vi flyger alla i frammåt, bakåt i snön som yr runtomkring.
Det skriks och skrattas och vi blir snöigare efterhand.
Vi drar omkull varann och ligger och tittar upp mot den lätta snön som faller ner.
Gården som tidigare var vackert snötäckt är nu som ett upprivet sår. OH YEAH!

Det har sagts tidigare, men tåls verkligen att sägas en gång till;

Jag älskar teaterlinjen!

Iceberg right ahead!

Jag vet inte vem, men någon är det som måste lida!!
Jag vet inte vem, men någon är det som kommer att få lida!!!
Om inte internet börjar funka som det ska så blir det hemskt synd om någon!

*deeeep breath*

Igår var det Handlingarnas Kvinnor som trädde fram.
Jag, Sara och Saga bestämde oss för att avfrosta kylskåpet.
(och jag vet att jag kommer få höra om det om sen, det var gecko som upptäckte vår lilla istid)



Vi städade, torkade och åt fastlagsbullar.
Och lagade paj.

En mycket givande dag!

OCH.
Jag och Gecko gick mycket passande på lördagkväll på bio här i Karis.
Sherlock Holmes.
OH YEAH!!

"Ställ en liten fläkt på hans nattduksbord"

Tröttheten har sänkt sig över inte bara teaterlinjen utan också andra.
Det känns bra att veta.

Det är i ännu dessa mörka tider, även om det är ljust då man vaknar, OH YEAH! så är de sådana stunder då man sitter med sina kämppisar, i köket runt matbordet och gör dåliga Cosmoplitan-test.

Det är sådana stunder som jag kommer med ett litet snett leende se tillbaka på när dethär läsåret är slut.

Eftersom jag inte kom på någon fiksu rubrik tänkte jag fråga mysterygoogle. Boy-on-Boy. Oh, the irony!

Vid nyår avlägger de flesta nyårslöften.
Lite sådär i smyg gjorde jag det också.
Det var att börja skriva blogg varje dag. Åtminstone ett inlägg. Om det ens bara är en mening.

Well, det har ju inte gått så bra.
Men det ska bli ändrig! Eftersom ett visst teaterbarn, iofs passande nog, kallade mig "dålig bloggare". Men det ska bli ändrig!

Och för att dethär inlägget inte bara ska vara svammel så ska jag berätta om min senaste gym experience.

Fitball.
Tungt som fan.
Så tugnt att en lady svimmade.

Det blev en ganska orealistisk situation av det hela.
Medan hon låg där på golvet, HELT VEKEEEE
pomppade vi andra på bollarna som idioter.

Bisarrt. Obskyrt.

Blev lätt road när jag såg att jag redan hade en "bollar" tag.

H He Li Be B C NO F

Jag har haft som princip att inte gå in på djupet, det emotionella stadiet i min blog.
Men som med många principer kan man göra ett undantag.

Jag har hört talas om många band som har disbanded. Det har dock aldrig berört mig särskilt mycket, även om jag sett fans som blivit maximum upprörda.

Redan i November fick jag veta att An Cafe skulle avsluta sina aktiviteter.
Då var det nästan väntat, ingen direkt överraskning.

Nu. Idag. Fick jag ett slag i ansiktet.
Verkligheten sköljde över mig som den få gånger gjort tidigare.
Klump i halsen och ihålig känsla i magen.

悲しい時 ほら一緒に痛みを分けて涙流そう

An Cafe var mitt favoritband i flera år, deras konserter ligger fortfarande på top3.




アンティック-珈琲店-, このままで、本当に有難う。