Nyaa~

Att gå på teaterlinjen är intressant på det sättet att på våra lektioner kastar vi käppar åt varandra.
Och lyfter upp och bär varandra på rakar armar.
Ja, och bildar en mänsklig trappa.

Därtill blandat med lite repliker och bildande av en mänsklig livmoder?!

...Jag älskar teaterlinjen!! <33


翔ちゃんお誕生日おめでとう!

To start press any key, where's the anykey?

Hur kommer det sig att min suklaadonitsi kostade 5 cent mera än Sagas trots att de var exakt lika stora??!

Ground Control to Major Tom

Det är så underbart att ha flyttat hemifrån!
Man får paket från Det Gamla Hemmet.

Idag gick jag nöjd och glad och hämtade TVÅ paket från posten.
Det ena innehållandes nödvändigheter för att klara vårens kalla produktion Kalevala; alltså yllissar och varma sport-svettabsorberande-gråa-underkläder.
I samma paket fanns också en julklapp från min syster.

Men det bästa paketet kom ända från HONG KONG, CHINA.
Mina julklappsskor, inpaketerade i spygröna plastpåsar.

Nu tänker jag spendera resten av kvällen att strutta runt i mina skor.

Och så tänker jag citera min lärare, när jag stolt visade upp mi shuus.

"Theres. Du är som från en annan planet."

En parentes.

Jag har tagit min knarkarunge karaktär ytterligare ett steg högre.
Igår orkade jag inte ens platta håret, lag det bara upp i ful tofs på huvudet och inget smink.

Vad är det som hänt?
Usch, jag blir riktigt rädd för mig själv.
Knarkarungen visar sig själv allt för ofta

Saga och Tess första gången på gym tillsammans - please be gentle!

Saga och Tess började, i början på december leka med tanken att skaffa gymkort.
När de så återförenades i januari sattes klockverken igång igen.

Och nu har det velats fram och tillbaka, hit och dit.
Och idag. Söndag. Bestämde de sig för att det var dags att skrida till verket.
Dock inte utan problem...

"Borde man ta en sportbh? Tänk om vi ska pomppa massor?"

"Vitsi, jag har int mina gympaskor här, tänk om man måst ha skor??"

"Borde man ringa dit först för att kolla om vi kan komma?"

"Ska jag ta tighta aerobic byxor?"
"Bara de e svarta så e de bra! Då matchar vi!"

"Om vi går 45 minuter på förhand så vi säkert hinner dit!"

"Alltså... jag börjar bli nervös..."
"JAG Å!!"

Och naturligtvis då de anländer till gymmet beter de sig som Saga och Tess; junttiga teaterbarn som tar allt för mycket plats och är allt för högljudda...


Men damn vad det kändes bra efteråt! Tanken på muskler och Anna-Tuuli gjorde att de gav sitt allt!

Saga. Let's do this shit!

En annan sak. Saga och Tess har ätit gröt.
När de Saga förtjust berättar det för Senja-kämppis blir reaktionen
"Oj gröt. Vilken sikastor nyhet...."

Saffran och russin

I'm back~

Det var med blandade känslor jag satte mig framför datorn idag, i väntan på att mänskor skulle börja droppa in. Det var både spänning och kanske en antydan till... oro.

Men genast när Saga-kämppis stod utanför dörren var det bara ett lyckligt återseende.
När jag sedan såg flera teaterbarn var det som om jag aldrig skulle lämnat Karis.

Imorgon börjar allvaret.

皆さん今年もよろしく！

We're coming home again~

Jag har alltid tyckt om att åka tåg.
Och dagens hemresa till Karis bestämde jag mig för att testa något nytt.

Nämligen PC-kupé.

Till min förfäran visade det sig att det var en såndär pikuliten box med bara två stolar, för små bord till datorn och med all min packning blev det TRÅNGT.
Plus, att det redan satt en kvinna på sätet mittemot. Great...

Som om situationen redan inte var den bästa så visade det sig att mina hörlurar inte funkar.
Men jag klarade mig på något mirakulöst sätt ändå.

När tåget rullade in i Tampere packade kvinnan mittemot mig ihop sitt pickåpack.

”YES! Äntligen får jag sträcka ut benen!” tänkte jag.
Men precis före hon öppnar skjutdörren vänder hon sig till mig och säger:

”Tarvitsen sanoa että sul on nii ihana tyyli, sopii sulle”

...........Come again?

Jag skulle ha kunnat förstått hennes uttalande om jag skulle ha haft mina vanliga kläder på mig.
Men eftersom det är jobbigt att åka tåg hade jag verkkarit, en vit t-skjorta med tryck, vanlig svart halsduk, en halvlippis OCH mina klumpboots och en jacka från högstadiet...

WHAAT??

Det är så långt ifrån vad jag kallar min stil, snarare stilbrott, jag såg ju som en knarkarunge...
Så, jag blir helt dumbstruck, lyckas klämma fram ett ”kiitos” och ett konstigt leende.

Sedan började jag nästan gråta av glädje, det finns snälla människor (även om hon säkert bara avgett nyårslöfte att bli en bättre människa) på tåg i det här landet.

Gott nytt år!