Lämna gärna ett meddelande efter tonen

Eftersom det inte kommer hända något i denhär bloggen nu 4 månader framöver så ber jag er att söka er till min nya blogg där jag skriver om mina upplevelser i Kobe, Japan.

Jag fick mig dock ett gott skratt när jag såg att ett av toppsökorden som lett till denna blogg är "snygg vakt" ^_^

Ett steg närmare Japan

Med risk för att det bli riktig tråkig men denhär delen av Supää kiva juttu bild juttu serie kommer också bestå av i princip bara naturbilder.

Men då jag steg ut från tunnelbanan i Bagarmossen möttes jag av Våren.
Jag blev så lycklig att jag nästan började gråta, det var så vackert.
Tidig morgon, inte en mänska i sikte och körsbärsträden som står i full blom.

Det var så varmt och skönt att jag kände mig riktigt töntig i min halsduk och jacka på, det är ju nästan sommar!

Efter att ha uträttat ärenden på stan (insökningspapper till Japan!!) beger jag mig för att träffa Axel och Beckii för en tårfylld återförening.... not.
Istället blev det de länge "vi-borde-ta-vara-duktiga-bitches-och-ta-och-göra-dehär-nångång" Japanese style supaa kawaii neko-chan crepes :D Så jag och Beckii gick till affären och handlade.

Och såhär blev det

Sen rullar man bara ihop den och trycker i den i käften. Det godaste jag ätit på länge!

Under tiden som vi avnjöt våra crepes så föreslog jag att vi skulle gå på picnic nästa dag till Kungsträdgården eftersom det var körsbärsbloms festival där (även kallad Hanami=blomsterskådning) och eftersom vi är japanska studerande måste man ju fira körsbärsblommorna.

Och såhär såg det ut på Kungsträdgården, det hade samlats massor med folk så jag antar att det är ett ganska populärt event i Stockholm.

Det var svårt att få en riktigt bra bild utan att få med massa folk som gör knasiga miner, plus att batteriet i kameran höll på att ta slut så jag är glad att jag iaf fick en bild!

Men att gå under körbärsträden var som en dröm så förde blommorna mig lite närmare Japan.

Det är märkligt att man varje vår förundras så mycket över då träden får knoppar och spricker ut, och speciellt efter en riktigt lång och tung vinter så känns det som ett mirakel!

いつか帰る愛の古里

Den förstfödde!

Det har nästan blivit ett stående skämt att om det ligger en pantburk/flaska på marken så förväntas undertecknad plocka upp den. Som fattig studerande, och vänner som dricker läsk i otänkbara mängder, får man inte vara dum.

Jag gick så långt i mitt pantburk samlande att jag t.o.m rotade lite sådär smått diskret i råskisarna också i Bagis centrum.

Då är nu frågan.
Har jag sänkt mig under min värdighet eller är jag en supermänniska som räddar naturen från plast och aluminum? Jag har fortfarande inte kommit fram till vilket men min första "skörd" förde med sig 64 kronor.

För 64 kronor kan man betala inträde till Harry B James, alternativ 2 öl
För 64 kronor kan man köpa supergod lunch på Cafe Matte
För 64 kronor kan man få nästan 1 kilo godis på Ica

Räknar jag med mina andra "skörder" har jag samlat ihop ver 200 kronor. Vilket inte är helt fel.

Denhär storyn skulle jag egentligen ha skrivit för flera veckor sen men idag känns den extra relevant eftersom jag inatt hade en mycket märklig dröm.

Jag var gravid. Födseln utfördes genom kejsarsnitt (i vaket tillstånd).
Det var inte ett barn som kom ut. Min förstfödde visade sig vara en Coca-cola flaska** (se edit)

Saken är den, att jag verkligen älskade denhär flaskan som mitt eget barn.
Den döptes till Myu alternativt Moa eftersom min "make" inte ville ha ett japanskt namn.
Och vi gick på restaurang, åkte till ute-simställe och levde ett fint familjeliv.

...med en pantflask-baby.

Hrrmhrrm...

Supää kiva juttu bild juttu serie~!! :DD
Del 3


Var det någon annan som catchade Supermånen i slutet av Mars?

Jag önskar verkligen att jag hade fått en ännu bättre bild av den för den lyste verkligen upp hela skogen.

Mycket vackert var det iallafall.

**EDIT**

När jag tidigare ikväll var för att inhandla lite grejjen inför min hemresa till Finland, såg jag det.
Min förstfödde var inte en coca-cola flaska utan en Vitamin Well Defence. Jag var tvungen att ge flaskan en liten kram. Jag har aldrig tidigare fått en konstigare blick tidigare som den jag fick av tanten som gick förbi mig i återförenings ögonblick...

Super sexig svensk städare

Här kommer del två i supää kiva juttu bild juttu serie :D

Som tidigare nämnt så jobbar jag på hotell som städerska vilket är mer intressant än vad man kan tro. Det är alltid lika spännande att se vad det är för slags mänskor som bor i rummet, det går rätt enkelt att läsa av.

Men det är inte den intressanta biten här, utan att min städuniform är i det hetaste laget!
Tager eder en titt!

Sådär sexig uniform har jag inte på städfirman i Finland!

Jag tänkte också passa på att säga, när man stannar på hotell...

Don't bother att bädda sängen innan man lämnar rummet, som städerska måste ändå bädda om det oavsett x)
Men karkki och pepparkakor får man gärna lämna åt oss!

Supää kiva juttu bild juttu serie

För att få mig själv mer motiverad att blogga och för att det ska bli lite spännande, så tänkte jag posta en bild från de två senaste månaderna per dag istället för att smacka upp alla bilder i ett inlägg. Så det blir såndär värsta kiva juttun som typ bilddagboken2.se

Och vad är inte bättre att inleda en sån juttu än Viva la Sweden!

Detta är min bakgård, bild tagen för ca 1 vecka sen



Såhär ser det ut vid Kräftriket, asiatiska institutionen

Taget påväg till skolan ^^

So there you have it bitches! Viva la Sweden! Vår i Stockholm!

Dethär var första delen i min supää kiva juttu bild juttu serie! Nästa kommer upp imorgon!

*EDIT*

eftersom tallar är fusk enligt syster fästman tänkte jag smälla upp ännu en bild, bara för säkerhetsskull liksom ;D

random kissu

Och räven rev en annan räv

I torsdags stod jag inför ett av de största besluten i mitt liv.

Källan till min livsglädje hade förstörts.
Så jag stod inför ett frukansvärt val.

Jag var ensam hemma. Jag hade försökt rådfråga min vän om vad som skulle vara bäst att göra men utan resultat. Jag hade verkligen behövt hålla någon i handen, någon som satt vid min sida i denna svåra stund...

I nästan en timme satt jag och velade fram och tillbaka vad som skulle vara bäst att göra.
Med tårarna strömmandes, beslöt jag mig.

Jag uppgraderar mig från Firefox 2 till Firefox 3.

Dethär inlägget handlar om allt för mycket för att kunna få en vettig rubrik.

Får jag be att persentera Rosa Rummet: 360° super pink view!
(kommentarer står under varje bild)

Dörren.
Genom den kan jag ta mig ut till yttervärlden.
Eller också stänga in mig i Rosa Rummet.
Och min garderob.
Jag är fortfarande förvånad att jag fick plats med allt...

Min säng.
Och min Arashi vägg (som dock måste fyllas)
Luna.
Den svarta kissen som älskar mig ^^

Min älskade soffa.
Det är här jag sitter, eftersom jag inte har någon stol...

Teknikhörnan och början av skrivbordet.

Teknikhörnan.
Jag kommer antagligen aldrig orka ordna upp den.
Och yes, printern står på en bananlåda hämtad från Ica <3

Skrivbordet+dator <3

Byrå och make-hörnan.
Och förståss min underbara rosa fluffkjol ^^

Min Expedit bokhylla.
Hämtad från ett hamsterluktande hem i Botkyrka.

Det mina damer (och kanske herrar) var mitt rum. Och jag kan säga helt ärligt att jag älskar det. Och jag älskar att bo i Bagarmossen.

Min hyresvärds 8-åriga dotter sa till mig idag: "det känns som om du är hemmagjord här!"
Det värmde mitt hjärta en aning ^^

*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*~~*

Jag har lovat att ge en small briefing om vad jag pysslat med de senaste dagarna. Och det löftet ska jag hålla ^^

Igår var det Alla hjärtans dag. Den spenderade jag med att käka negerkyssar med mina klasskompisar och på kvällen hade jag en date med Arashis nya konsert DVD ^^ (tack mamma för att du skickade den!)



(klippet är dock från en gammal konsert...)

Min lärare blev så förvånad att jag gillar Arashi, så när jag skrivit att jag vill gå på en av deras konserter såg det ut såhär:




I lördags åt jag gratis sushi på en forskardag. Och på ett seminarium inne i stan fick jag gratis muffins och kaffe. Mat som är gratis smakar bäst!

Just det.
I fredags var det snökaos i Stockholm. Det tog 1½ timme att ta mig hem från Slussen, en resa som ska ta 16 minuter. Så nu har jag också fått uppleva storstadskaoset iom en "naturkatastrof" som de uttryckte det i DN...



Jag har halkat 7 gånger inom 3 dagar. Och ingen av gångerna har det varit någon som gjort det minsta ansats att hjälpa mig upp, fastän jag provisoriskt satt kvar. Det slutade bara med blöt rumpa, blåmärken och trasiga strumpbyxor....

Visste ni att svenskar inte lägger sylt i sina "SEMLOR"??? (read: fastlagsbullar)
Bitch yo kiddin'!!

You're all going to die down here

Jag älskar verkligen att bo i Stockholm. Det är verkligen händelsernas centrum.
Och aldrig kommer jag förvånas över vad Stockholm har att erbjuda.

Det senaste: "Att överleva en zombie katastrof" kurs.
Ingen tvekan. Jag anmälde mig direkt!

Det kan ju vara bra att ha i framtiden, vem vet vad som kommer hända där 2012.

Kasta pannkakor åt fåglar

Först av allt vill jag tacka för all respons på mitt tidigare inlägg och för att citera mamma Wik "Skatteverket va en rätt intressant plats =)" Och nästa vecka skall jag och Beckii dit och förhoppnings vis blir det då en del två!

Det är rätt otroligt att för bara ett år sedan var vi fullt upptagna med förberedelser inför Kalevala, bildandet av en mänsklig trappa och t.o.m en livmoder.
Men det var förra året och nu är det iår och jag vet att många (läs: mamma) väntar på bilder från det nya stället. Speciellt med tanke på att jag gick runt och tjatade om mina rosa väggar under hela jullovet.

Så här får ni en liten teaser av hur det ser ut, det är alltså fortfarande inte helt i ordning än men bilder är ju alltid roligt ^^



















































Jag var alltså mitt uppe i klädsortering, det ser inte lika farligt ut nu. Jag får återkomma med vackrare bilder då jag städat och ordnat upp ordentligt ^__^;

翔ちゃん、お誕生日おめでとうございます！

"Trixi, hur skulle det vara om du skulle bli kär i nån som faktiskt finns istället för alla dina japanska drama-gubbar?"

Tro det eller ej, men det börjar nästan bli vår i Stockholm, iallafall har vårkänslorna börjat flyga!

Jag hade stressat hela förmiddagen med att försöka hinna till universitetet för att SL-korts intyg, betala kåravgift och övriga intyg. Det var kallt och blåste. Och min pannlugg for åt alla håll och kände mig sådär allmänt icke-attraktiv.
Jag hade bara ett ställe kvar att besöka: skatteverket för att göra adressändring. Mitt senaste besök på skatteverket hade slutat med 1½ h tråkig väntan. Helt oanandes om att denhär gången skulle bli helt annorlunda steg jag in genom glasdörren.

Det var fullsatt inne på skatteverket, jag befann mig mitt i rusningstiden. Jag började irra runt i jakten på kölappar men jag hittade de inte.

Jag såg mig om efter hjälp, det brukade ju alltid springa runt tanter viftandes med sina gula Miss Universum band runt axlarna. Istället fick jag endast en hundradelssekund ögonkontakt med en vakt som stod och såg uttråkad ut. Men inte efter att han hade sett mig.
Så jag stod och såg lagom bortkommen ut, med möjligen något darrande underläpp, bara för effekts skull liksom. Och vakten tittade intresserat mot mitt håll.

"Du ser lite förvirrad ut, du behöver möjligtvis inte hjälp?"

För ett ögonblick fattade jag inte det var mig han pratade med. Jag stammade fram att jag sökte efter kölappsmaskinen.

"Då står du på rätt ställe, det är nämligen kö till kölapparna."
Han pekade på ett par som stod precis framför mig.

"Ironiskt eller hur? Kö till könummren, du kom mitt i rusningstiden" Och så log han vänligt mot mig.

Jag mumlade nånting om "ja, då är det bäst att ställa sig i kön då höhöhö." Jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag rabblade ur mig; jag var alldeles hänförd.
Jag kände mig precis som hjältinnan i början på en äcklig romantisk smörig film. Jag ville säga något mer åt honom men jag kunde inte komma på vad.
För ett ögonblick övervägde jag t.o.m. tanken att fråga när han slutade jobbet men den avbröts snabbt av en ilsken röst hördes bakom mig:

"ursäkta mig, men var har ni egentligen kölappar här??" En man med rött, grisaktigt ansikte hade vänt sig till snygg!vakten och frågat samma sak som jag. Och han svarade vänligt: "tro det eller ej, men det är kö till kölapparna."
Men mannen röt istället åt honom att det var det värsta han varit med om!

När mannen klampade ursinnigt iväg vände vakten sig mot mig och vi båda skrattade på samma gång. Jag skulle just öppna munnen för att säga något åt honom då en Skatteverkstant rycker mig i armen och frågar mig vad jag behöver hjälp med. Det ända jag får ur mig är ett flummigt "alltså.. jag.. adress, adressändring..." Och med en sista blick på vakten tar tanten tag i min arm och drar med mig till adressändringsskrivbordet och kastar en blankett i händerna på mig.

"Fyll i denhär och lägg den sedan i lådan!"

Jag går och ställer mig vid ett bord till höger om vakten och funderar starkt på att spela dum och fråga vad typ c/o betyder eller något liknande.
Medans jag står och fyller i blanketten ser jag i ögonvrån hur en annan vakt kommer och säger till min vakt att han borde kanske röra på sig och inte bara stå på ett ställe. Men han rör sig inte ur fläcken och säger istället att han har bra sikt över dörren här. Mitt hjärta hoppar över ett slag.

När jag är färdig med blanketten försöker jag igen med att se sådär oskyldigt förvirrad ut och tittar mig runt i jakten på lådan tanten nämnde. Men jag ser den inte. MIN CHANS!!
Jag går fram till vakten och viftar lite med blanketten.

"Ursäkta mig, men du vet inte var lådan man ska lämna in blanketterna finns?"
"Javisst" Han pekar på två svarta lådor borta vid dörren. "Det borde vara dedär inte sant?"

Jag ger honom ett, vad jag hoppas, var ett strålande leende och tackar honom.
På lådan det står "Skatteverket" släpper jag ner blanketten och hoppas det är rätt låda.
Jag börjar gå mot dörren men vänder mig om mot där vakten står och JAAAA! han tittade också på mig. Jag ger honom ytterligare ett leende och nickar till tack.

Jag börjar gå mot dörren men går nästan in i glasväggen av upprymdhet. Jag vågar kasta ännu en blick mot hans håll och även denna gång tittade han åt mitt håll.

När jag påväg ner mot tunnelbanan kastade en blick i ett fönster återspeglades min egen bild i glaset och jag såg att håret hade stått helt på ända, ena strumpan hade hasat ner och en knapp i rocken var inte knäppt. Men det gjorde verkligen ingenting.

Det hade var 20 lyckliga minuter inne på skatteverket!

Dagens maträtt; en festival i ett livligt leksaksland

Då så, mina bloggläsälskande vänner, nu är det dags för ett nytt försök att ta upp bloggning igen, för åter så har det skett förändringar i livet.

Efter att ha spenderat en termin i Ghetto!Vårberg (se tidigare inlägg) har jag nu flyttat till lite mindre ghetto: Bagarmossen!

Om man kikar noga finns det en grön och grå plupp, i norr, där går jag i skola!
Och det var helt underbart att träffa mina klasskompisar igen ^^

Men som sagt, det är Bagarmossen som gäller just nu.
För stunden ser det inte ut som ett rum, snarare ett sopnedkast men jag har lyckats skaffa alla möbler så nu gäller det bara att börja möblera. Så fort jag grävt fram kameraladdarsladden så kommer det upp bilder!

Oh mina rosa väggar~

Och kulturpoäng åt mig, har lyssnat på Stravinsky, Brahms och Beethoven hela kvällen och på onsdag ska jag på teaattää ^^

Skål på er och på återseende!