Det har nästan blivit ett stående skämt att om det ligger en pantburk/flaska på marken så förväntas undertecknad plocka upp den. Som fattig studerande, och vänner som dricker läsk i otänkbara mängder, får man inte vara dum.
Jag gick så långt i mitt pantburk samlande att jag t.o.m rotade lite sådär smått diskret i råskisarna också i Bagis centrum.
Då är nu frågan.
Har jag sänkt mig under min värdighet eller är jag en supermänniska som räddar naturen från plast och aluminum? Jag har fortfarande inte kommit fram till vilket men min första "skörd" förde med sig 64 kronor.
För 64 kronor kan man betala inträde till Harry B James, alternativ 2 öl
För 64 kronor kan man köpa supergod lunch på Cafe Matte
För 64 kronor kan man få nästan 1 kilo godis på Ica
Räknar jag med mina andra "skörder" har jag samlat ihop ver 200 kronor. Vilket inte är helt fel.
Denhär storyn skulle jag egentligen ha skrivit för flera veckor sen men idag känns den extra relevant eftersom jag inatt hade en mycket märklig dröm.
Jag var gravid. Födseln utfördes genom kejsarsnitt (i vaket tillstånd).
Det var inte ett barn som kom ut. Min förstfödde visade sig vara en Coca-cola flaska** (se edit)
Saken är den, att jag verkligen älskade denhär flaskan som mitt eget barn.
Den döptes till Myu alternativt Moa eftersom min "make" inte ville ha ett japanskt namn.
Och vi gick på restaurang, åkte till ute-simställe och levde ett fint familjeliv.
...med en pantflask-baby.
Hrrmhrrm...
Supää kiva juttu bild juttu serie~!! :DD
Del 3
Jag önskar verkligen att jag hade fått en ännu bättre bild av den för den lyste verkligen upp hela skogen.
Mycket vackert var det iallafall.
**EDIT**
När jag tidigare ikväll var för att inhandla lite grejjen inför min hemresa till Finland, såg jag det.
Min förstfödde var inte en coca-cola flaska utan en Vitamin Well Defence. Jag var tvungen att ge flaskan en liten kram. Jag har aldrig tidigare fått en konstigare blick tidigare som den jag fick av tanten som gick förbi mig i återförenings ögonblick...





