Som tidigare nämnt blev min cykel stulen förra veckan. Det kändes som om någon bestulit mig på min bästa vän (en liknande känsla som när min datorstol gick sönder)
Min cykel har varit stulen två gånger tidigare och har mirakulöst återvänt bägge gångerna så jag hade ännu en liten gnutta hopp kvar även om det började verka hopplöst.
För att göra det bästa av sitationen tänkte jag det bästa är ju naturligtvis att gå och anmäla den som stulen till polisen. Men när jag traskade ner för backen mot polishuset fick jag en märklig känsla av att jag är påväg åt fel och och tog av första till vänster.
Tre sekunder senare ser jag en blå cykel med korg stå upplutad mot bussterminalens fönstervägg.
"Det kan väl inte...?"
Min cykel står där och lyser med sin närvaro framför mig och mina ögon blöts upp av lycka.
However, min blåa tunturi är inte längre vad den brukade, den har blivit fullkomligt våldtagen!
När jag började studera den närmare var den täckt av lera, korgen är som ett skruttigt russin och flera delar saknas och maximum punktering på bakhjulet.
Men det är iaf min cykel!!
Jag skulle så vilja veta vad den blivit utsatt för; leran vittnar om att den inte bara stått lealös mot en vägg. Likaså de bortsparkade delarna.
Men det är iaf min cykel!!
Övrigt.
Jag har lovat Saga att sista skoldagen här på VNF så för jag bort hennes matbricka. Vi har skakat hand på det så nu finns ingen återvändo. Pika~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar